lördag 30 oktober 2010

Pärleporten


Jag är en individ som har väldigt lätt för att äcklas av andra individer. Detta på grund av att människor har kroppsöppningar. De finns överallt. Både uppe och nere och lite bakom och framför. Det är inte så att jag på något vis är särskilt pryd ( eller vad fan, jag är visst pryd, och det står jag för. ibland), utan anser helt enkelt bara att folk borde hålla sina orena öppningar för sig själva och stänga dem när de går utanför dörren, alternativt fylla dem med exempelvis gips. Likt den teknik som man använde på fritids på 90-talet, när man tillverkade missbildade hästar som man sedan målade i en absurd färgkombination, för att sedan ta hem dem till sin stackars mor som säkerligen funderade på att hoppa från Västerbron i ren uppgivenhet inför barnets icke befintliga talanger.

De värsta öppningarna är mun och näsborrar. Ur dessa kan alla möjliga vidrigheter totalt ohämmat sippra ut och även in. Ja, jag är fullt medveten om att alla möjliga vidrigheter även kan ta sig både ut och in via andra hål på kroppen. Men dessa hål slipper man ju i alla fall, oftast, att se.

Den enda kroppsöppning som egentligen inte är besvärande är den öppning som tjänar som barnalstrings-hålighet. Vilket är synd, eftersom jag kan tänka mig att just denna öppning skulle göra sig allra bäst av dem alla som gipsfigur.

Vad jag undrar är alltså, vad är det för fel på folk som brukar sina öppningar i det offentliga rummet? Sluta spotta och spruta snor till höger och vänster! Det är ej god ton.

tisdag 26 oktober 2010

Applåder

En annan var ju på konsert igår. Satt och njöt av skört gitarrplink och så vidare. Men så händer något. Ett musikstycke tar slut och hela auditoriet börjar frenetiskt slå sin vänstra handflata mot den högra. Vad är det för fel på den människa som uppfann detta sätt att visa uppskattning för någon krake till konstnärssjäl som på något vis utför en slags prestation? Vem bär ansvaret för att mänskligheten beter sig så här? Jag måste faktiskt påpeka att applåderande människor inte ser jättesmarta ut.


Till och med självaste kungen kan se smart ut i ett applåderande sällskap.

söndag 24 oktober 2010

Uteliv

Jag vet inte hur det gick till, men igår hamnade jag på Harrys i Norrköping. Asså. Fan så mö fulisar det var där. Fulisar vart man än vände sig. Att jag hamnade där kan i och för sig vara en konsekvens av att jag och min polare delade på fyra flaskor vin och några fruktiga typ drinkar här hemmavid. Sen ba inser man att man står på dansgolvet på Harrys. Sju centimeter ifrån mig står en sinnessjukt full kvinna i 45-årsåldern och slickar en stackars full, lite lätt finnig kille i örat, samtidigt som nån som är klädd i skinnväst (!) och ser ut att heta Conny jävligt odiskret nyper mig i rumpan. Ska aldrig mer dricka vin.

Insåg att det bara fanns två potentiella utgångar av att vistas på Harrys.
Antingen händer detta:

(Asså det här har typ hänt mig for realz. Dock i en by i Kinas inland på en toa som ba var ett hål i golvet, och efter att ha shottat mellanöl med femtio kineser på klubb med stroboskop-ljus. Men jag tänker som så att det som händer i annat land behöver man inte skämmas för hemma. Jag får ändå nån liten poäng för att jag är en globetrotter. Den här killen får noll poäng.)

Eller så händer detta:
I värsta fall händer båda.

(jag råkar för övrigt veta att han till höger heter Konny. Jag spår hans framtid och ser en skinnväst skymta förbi.

En annan skarpsinnig observation är att kvinnan (?) på bilden har en tischa på sig som det står CO på. Asså jag gör som Glenmark och sätter 100 pix på att den fullständiga texten lyder "CONNY" ).


Jag klarade mig dock ifrån eländet med livet och (nästan) hedern i behåll. Nån jobbig jävel bjöd på kebabrulle. Och alltså kebabrulle säger man inte nej till. Man gör det bara inte.

Blandad sås.

Extra fefferoni.

lördag 16 oktober 2010

Let's do the stely, stely?

Amen asså på allvar?! Här har en kvinn tagit sig hela vägen till Malmö och står äntligen på ett dansgovl och upptäcker då:

FOLK DANSAR INTE, DE TYP STÅR OCH SER STELA UT OCH RÖR PÅ SIN HÖJD ARMEN NÄR DE SA DRICKA!

Amen va faaaan! Kuky asså. Ungefär som när jag upptäckte en helrakad äldre kvinnlig instruktör i Friskisduschen och blev helt chockad. Du är ju en vuxen människa FGS, du SKA INTE SE UT SÅ DÄR!

Ja, jag är full. Men det skiter jag i. Folk ska danska, ehum dansa på danska. Dansa! Annars kan det lika görna kivtta. Stå inte där och försök se snygg ut din fuling, ingen vill ligga med dig då, SPECIELLT INTE JAG. Och ja. Då kan det kvitta dubbelt så mycket!!!

onsdag 13 oktober 2010

Inlandet

Vad är det för fel på folk som grundar menlösa hålor, a.k.a. "städer" mitt ute i nowhere? Alltså inte ens i närheten av ett hav eller vattendrag i respektabel storlek.
Jag blir alltid så illa till mods när jag befinner mig på sådana platser, för det finns inga naturliga gränser för var "staden" börjar och slutar, den liksom fejdar ut i konturerna så det blir något slags ingenmansland, en otäck hybrid mellan landsbygd och tätort. Varför har någon byggt en stad just där?? den kunde ju lika gärna ha legat typ 20 meter åt höger? Eller åtta mil söderut.

En naturlig plats att grunda en stad är ju annars där man kan anlägga en bra hamn. Där havet (eller åtminstone en ganska stor å) bildar en naturlig bakgrund och gräns för eländet. Om någon då frågar en var man härstammar ifrån och man råkar härstamma från något så perifert som den lilla orten Valdemarsvik, då kan man iallafall, om någon jävel undrar, förklara att det ligger utmed Sveriges östra kust, mellan Norrköping och Västervik *gör reklam*. Om man däremot råkar komma från Örebro, Ljungby eller Filipstad, då har man liksom inget att utgå ifrån när man ska förklara. Om inte den som frågar fattar koordinater och ba Jaha DÄR, ja men det är ju precis öster om Lidhult! Ligger det inte en rak vägjävel där emellan nånstans som heter Åsenrakan där man kan köra skitfort med bil? Ja men det har jag ju fått lära mig i småskolan, att koordinaterna dit äro... ..

Asså om nån av mina poolerz fick för sig att grunda en stad mitt i ingenstans, då skulle jag resolut stega fram och säga nej gör det inte.

Usch



Jag vet inte om det är någon annan än jag som sitter och glor på Efter Tio med Malou von Sivers idag. Hoppas inte, för er egen skull. Hon är ju så fläng så man blir illamående. Det är något med hennes lirkande förstående röst som förmedlar att hon känner medlidande med personen hon intervjuar (även om personen inte alls behöver medlidande, utan egentligen är där för att promota en bok den har skrivit) men inte så mycket medlidande att hon känner skam inför att med "listiga frågor", vilka alla ser igenom genast, få ut smaskig info av personen som är gäst.

Allt det där är ju illa och så.

Men idag alltså.

Hennes stövlar. De är FRUKTANSVÄRDA. Hennes fula lilla kroppshydda iklädd en lila/rosa/glittrig skapelse, hennes överfönade hår (step away from the fön, Malou!!!) och sen ett par pösiga, nedvikta röda stövlar som ser ut att vara typ sju storlekar för stora. Jag ba "Nämen! Mästerkatten???".

Fast utan något mästerligt.

måndag 11 oktober 2010

Falsk marknadsföring på world wide web

Man går in på facebook (ett slags socialt nätverk på internet), ser en miniatyrbild på en tjej/kvinna som håller något litet i famnen och tänker: har hon fått barn? Hur fan gick det till? Alltså, man förstår ju hur barn blir till, storken och allt det där. Men när det kommer till vissa individer är det fortfarande ett mysterium. Hur som haver, man klickar på denna lilla bild i en blandning av tristess och totalt omotiverad nyfikenhet. Bilden i fråga blir då genast mycket större varpå man upptäcker att byltet i famnen är något slags kreatur, exempelvis en iller. Ordningen är återställd.

Hamburgare har ganska liten relevans i detta sammanhang.

fredag 8 oktober 2010

Vi gillar samma (typsnitt)

En ödmjuk fråga: När de (vet ej exakt vilka "de" är, men de är säkert olika varandra, fast ändå är alla fula, så när man tänker efter är de alltså rätt lika varandra, hamnar i samma fack liksom... jämför "Alla olika - alla lika", också en fiffig och pk slogan) i panik efter att Sveriges alla puckon hade röstat på puckona i SD insåg att de måste göra något, slå näven i bordet, visa att näej så här får det baske mig inte gå till i vårt vackra fädernesland osv, då tog de det mogna beslutet att göra ovanstående bild. De tänkte väl (och det funkade ju) att dagens människor skulle tagga den på sin profilbild på facebook. Som man ju gör idag när man vill säga något. Det är det moderna sättet att bära en pin. Förr satte man den på höstjackan och gick kavat till skolan. Nu sätter man den på sin profilbild, inga konstigheter.

Men alltså. För att vara moderna är "de" ju jävligt omoderna och jag vill ha svar, här och nu, på VEM som hade kvar EXAKT samma handschablon i sin dator som när de (är det samma "de"??) på åttiotalet lanserade nedanstående pk pin (på den tiden användes pin):


Alltså det är ju exakt samma hand!!! och exakt samma typsnitt på texten. VEM ÄGER EN SÅ GAMMAL DATOR??? Det vill jag veta. Och vem hade sparat handjäveln för framtida bruk???

Och en annan sak: en hand som visar tecknet för "stop" (det är väl ändå det en framsträckt hand på det där viset signalerar?) och säger att man inte får röra hans kompis, det är helt logiskt. Men att visa ett tecken för stop eller stanna eller back the fuck off och sen säga att man gillar olika... vaddå, hur menade de nu? "Stop och belägg, vi gillar olika"... "eehh.. jaha. Varför måste jag stanna för det? Så du menar att jag inte får gå fram till dig och hälsa nu bara för att vi gillar olika. Och vaddå "vi"? Det är ju för fan bara DU här! Tala för dig själv och släpp för helvete fram mig".

Jag vet att jag är lite sent ute med noteringen att det är samma hand, alla ba "men ååh jag såg ju direkt att det var samma, hur långsam ääär du?". Till er vill jag bara säga att jag använder mig av nedanstående hand (och ja, den används som sig bör, som en pin. *konservativ*)hej då.

torsdag 7 oktober 2010

Mångsysslare gör upp med Björklund i ett mästerligt epos


Det existerat alltså folk och fä som fortfarande varje år när Nobelpriset i litteratur ska delas ut hoppas på och tror att priset ska tilldelas den framlidna Lindgren. Och varje år blir dessa människor lika uppriktigt förvånade och besvikna när så ej sker. En annan som brukar vara på tapeten är ju herr Tranströmer. I år och säkerligen föregående år har även exempelvis Murakami figurerat i försnacket. Redan här har vi stoff nog till ett evighetslångt fail. (Tips! Vill du vinna Nobelpris? Låt inte pöbeln få nys om att du ägnar dig åt författande. Skriv även gärna på ett mycket sällsynt och för oss svenskar exotiskt språk)

Men idag ska vi varken gräva i "nu är det väl på tiden att en svensk får priset"-kommentarer (som extra lök på den laxen kan vi ju passa på att även hänvisa till Jan "helvetesgapet" Björklunds slogan "Sverige ska vinna Nobelpris - inte bara dela ut dem") eller de alternativa ungdomarnas övertro på sin egen intellektualitet, vilken skapas då de inskaffat en tegelstenstjock bok, med i 90 procent av fallen ordet fågel med i titeln, skriven av en japan (självklart blir denna bok aldrig läst, utan står i bokhyllan som en slags statussymbol, en fallos, den heliga graal osv). Nej, här styr vi kosan åt något som självfallet härstammar från de förtjusande kvällsblaskorna, dessa under av stil och kvalitet.

Dagens fråga på Aftondjävulen var, hör och häpna: vem tycker du ska få årets Nobelpris i litteratur? Flest röster hade Bob Dylan. Ursäkta mig. Bob Dylan? Senast jag kollade stod han på en urindoftande bakgata i Amerika med en skranglig gitarr på magen och sjöng någon form av politisk dänga. Han satt alltså inte i en rökinpyrd liten skrivarstuga på landet och lät fingrarna dansa svårmodigt över skrivmaskinstangenterna i takt med att solen gick ned bortom grantopparna. Här på redaktionen anser vi att man faktiskt får göra sitt val. Antingen är man trubadur, författare, rörmokare, delfinskötare, inbrottstjuv och så vidare. Det är alltså antingen eller som gäller, inte både och.

Räven tjuvlyssnar


Folk som diskuterar och jämför Guds existens med registreringsskylten på en bil kan det väl inte vara något fel på?

PS. De luktade popcorn också.
PS 2. Det bör även tilläggas att två av tre diskuterande personer var troende. Frågan är alltså: luktade de popcorn för att de var troende, eller var de troende för att de luktade popcorn?

måndag 4 oktober 2010

Kepzy


Vad är det egentligen för fel på folk som använder keps? Har någon någonsin skådat ett snyggt stycke av denna form av huvudbonad?

Okej, det är ett fritt land och så vidare och vill man se ut som Emil i Lönneberga/en svamp/en frikyrklig friluftsfjant /Supermario/som om man har en anknäbb i pannan så visst. Men alltså någon måtta på fulheterna får det ju faktiskt vara.

Även om frågan som tidigare ställdes i detta inlägg mer var av retorisk karaktär så kan jag tala om att svaret är nej och åter nej! NEJ. Skräddaren säger nej. Bestämt nej.

Usch.

söndag 3 oktober 2010

Musarm


Det är ju svårt att låta bli att undra hur det här gick till. Anmälde hon sig som frivillig? Och varför behövde Reinis en ny högerhand? Var det något fel på den gamla? Hur sitter de ihop? Är hon fastsydd på hans arm från sina fötter och uppåt? Från midjan? Eller kanske enbart huvudet? Hur går det till när herr statsminister (eller vad han är nu för tiden i detta politiska kaos) ska ta i hand med andra ministrar, statschefer, FN-delegater, pöbel och annat löst folk? Hur ser det ut när han vinkar? Hur upprätthåller han sitt bordsskick? Jag kan bara se ett område där Fredrik faktiskt kan få ut något positivt av att ha ett fruntimmer istället för en högerhand. Vi vet nog alla lika väl vad jag har i åtanke.

Ja, hushållsarbetet såklart.

OBS! Bilden är ett montage

förkylningsrelaterat


Varning: Förkylda människor som nyser eller hostar kan inte alltid hålla tätt i andra änden. Ba ett tips till doftkänsliga läsare. Håll er på behörigt avstånd från snorisar.

Familjeangelägenheter

Följande hände en kompis kompis... jag lovar.*

Man har ju inhandlat ny kamera å de.
Inte för att den förra var defekt på något (avgörande) sätt, utan för att den gamla rent ut sagt är bortsupen. Det kan hända den bästa (uppenbarligen).

Glad i hågen far man ut på landsbygden med sin nye karlslok för att insupa ett par nypor frisk luft, åka fort med fyrhjuling, äta krabba och ja, kanske eventuellt idka lite samlag. Lite sådär till mans alltså, inga extravaganser *är barnvänlig*.

Fortfarande glad i hågen åker man därefter hem till sina föräldrar på söndagsstek. Man visar sin nya kamera för sin intet ont anande stackars mor, och hon ba är asimpad av hur fint det är på nya killens landställe osv.

Sen ba händer följande:

Mitt bland foton på gula kantarelljävlar, höstsol, ladugårdar och nån liten göl dyker ett foto på nya killens penis upp. En penis i erigerat tillstånd. Iskylan som infinner sig i ens bröst är förlamande men ändå hinner man trycka megafort på vidareknappen på kameran. MEN DET SPELAR INGEN ROLL eftersom man VET att hon såg. Den nyblivna svärmodern har sett den nyblivna svärsonens penis. Inte så att penis är oattraktiv på något sätt eller att svärmor inte fattar att vi ligger, men hon vill väl för fan inte få en hård snopp uppkörd i nyllet!!! Hon, jag och nya killen satte unisont söndagssteken i halsen.

Fan mä.

(för den ouppmärksamme läsaren kan undertecknad förtydliga att i det här inlägget är det alltså JAG som är "folk" och således är det något som är jävligt fel på mig. Å andra sidan är det i såna här lägen man helt enkelt tänker "livet" och går vidare. )

* obs. snajdig höstfärg

lördag 2 oktober 2010

Halv och smutsig


Tips för den uttråkade med bekräftelsebehov! Registrera dig på valfri gratis nätdejtingsajt. Där du ska svara på vad du söker, välj gärna "kort romans" istället för "seriöst förhållande".
Obs! Det roliga fungerar enbart om du är kvinna, inte en jävel kommer bry sig om dig om du är man.

DET ROLIGA:

"hej prinsessa jag är man snäll om prinsessa vill skicka sms fo du min bild hoppas vi hör 073-xxx xx xx hälsning jusu"

"ja här...är jag .....bor i sumpan...har du barn. jag är ju lite äldre...hoppas du gillar det. jag tror vi letar efter samma sak. ser bra ut, hel och ren. hör av dig om du vill veta mer. jag reser mycke i jobb"

"gillar kort romans med yngre fin liten blondin så om du är intresserad av min profil så hör av dig ... tror ju inte du kommer ångra dig efteråt.... puss o kram på dig hård o lång kram=)"

Det som dock får en att överväga att ta sajten på allvar är mail som dessa:
"Hej du, din fisk!"

fredag 1 oktober 2010

Enklare julklappsköp.


Det finns en bok som heter "Enklare bröd". Den är skriven av en tjomme vid namn Martin som, hör och häpna, gillar att baka bröd. Inget fel i det. MEN:

Visst är det något lurt med titeln? Bör det inte, i alla fall, väckas en del frågor när du läser en sådan titel? Liksom, enklare bröd än vadå? Enklare än att åka skridskor? Enklare än att knyta en slips? Enklare än att bajsa? Nu var det dock inte så det funkade i min hjärna, tyvärr. Jag tänkte, "ja! enklare bröd", än det jag brukar baka (dvs fillimpa som rörs ihop på typ tio minuter och sen står i ugnen två timmar). Förmodligen en ganska normal reaktion.

Vanligtvis, för att få bröd att bli riktigt bra som de tydligen ska vara, så måste ha en sån däringa degblandare som ska köra i femtioelva minuter. MEN denhäringa Martin har kommit på en helt NY metod att baka bröd på som han kallar för "vika och vila-metoden". Då slipper en degblandaren eller det jobbiga knådandet.

Grejen är dock att istället för att behöva köpa och diska en jävla degblandare, så tar ett normalt bröd typ SJU TIMMAR att göra. SJU TIMMAR!!!! Det märks ju att den här karln enbart är hemma och bakar bröd. En skulle kunna säga att han förespråkar att ALLA ska vara hemma och ENBART baka bröd. Jag kan inte göra knappt något av recepten, jag är helt enkelt inte hemma så länge i sträck. Vem pallar att vika en deg, vänta 45 min, vika en deg, vänta 45 min, vika en deg, vänta 45 min, forma degen till ett bröd, vänta 90 min, lägga in degen i ugnen i tio min, och sen ÖPPNA LUCKAN VAR FEMTE MINUT FÖR ATT FÅ EN RIKTIGT GOD SKORPA?! Allvarligt, jag knådar hellre i en hel jävla timme i sträck.

Jag återgår till fillimpan och ger bort boken i julklapp. Pain betyder inte bröd utan smärta!

De gamla grekerna vs Gyrossverige


Ungdomar är jävligt efterblivna. Undertecknad satt i godan ro en solig hösteftermiddag på en buss någonstans i den kungliga huvudstaden. Bakom sitter en ungdom med hippt och modernt (dvs fullständigt obegripligt) språkbruk. Han försöker genomföra ett alldeles "livsnödvändigt" mobilsamtal men har uppenbarligen grava problem med att förstå/acceptera att personen i andra änden verkar ha dålig täckning. Killen inleder samtalet med "hör du hur hes jag låter mannen?"....tystnad..."jo men lyssna mannen, du känner inte igen min röst, den är helt keff mannen"..."hallå?"..."hallå hör du mig mannen?". Samtalet bryts uppenbarligen men den här gossen ger inte upp så lätt. Han ringer upp, får tydligen ett svar och sedan inleds den värsta upprepningsorgien jag varit med om sedan jag som liten flickspoling satt och försökte lära mig förslagsvis ettans multiplikationstabell (okej, jag var inte dum i huvudet, jag insåg förmodligen ganska snabbt att ja, kan du räkna till tio så kan du det här. För en mer korrekt jämförelse, tänk er en totalsenil på dödens rand försöka lära sig samma sak). Samtalet börjar såhär: "jag har fett svårt att andas mannen". Täckningen har helt uppenbart inte förbättrats under de 10 senaste sekunderna, varför samtalet fortsätter såhär: "jag har fett svårt att andas mannen", "jag har fett svårt att andas mannen", "jag har fett svårt att andas mannen", "jag har fett svårt att andas mannen". Lång tystnad. Samtalet har brutits. Vår huvudperson är envis och ringer upp igen, "jag har fett svårt att andas mannen". Hela tiden i exakt samma tonläge. Känner nästan ett behov av att vända mig om och kolla så att det är en människa och inte en LP-skiva med hack djupa som Bajkalsjön som sitter bakom mig. Motstår dock denna ingivelse och drar en lättnadens suck när ynglingen slutligen ger upp sin klagosång och istället säger, med ett helt nytt tonläge och utan kidzens förortsslang: "okej, när slutar du skolan idag? kommer du hem då? okej puss". Ungefär där uppstod en miljard frågetecken i mitt huvud, vilka jag dock väljer att inte närma mig här och nu. Det jag dock vill ta upp till diskussion är följande scenario: ponera att du har fett svårt att andas, skulle du då inte förslagsvis ta en paus i ditt evinnerliga tjatande i telefonen för att åtminstone försöka ta ett andetag?

PS. Jag vill lägga in en protest till ovanstående påstående angående att den här individens språk skulle vara hippt och modernt. Vid närmare eftertanke känns det mer 1998. Dagens språkbruk bland unga är mer vårdat, avancerat och tillbakablickande. Influerat av Horace, Horatius och högskoleprovet. Har hört många av ungarna i centrum slänga sig med det antika "episkt". Autentiskt exempel: "fan vilket episkt schema jag har". Vilket i grund och botten innebär att schemat i fråga är skrivet på vers.

(En parentes. På tal om de gamla grekerna. Är ordet keff en förkortning av "keftedes"? Och om så är fallet, vad är det för fel på keftedes?)