Slingor och annat fräckt

Hej kära du som tycker att det är lite fräsigt och fräckt att göra rödlila slingor i ditt korta hår, eller blonda slingor i ditt rödlila hår. Jag är här för att tala om för dig att det är skitfult och att du ser förjävlig ut.

Det är nämligen så att de som ser eländet inte tänker "Oj, vad käckt" utan "Å fy fan den där färgen är så sjukt oäkta så ingen jävel tror på att hon ser ut sådär, det ser ju helt flängt ut". Det som skulle göra dig till en ungdomligt piffig tant gör dig i verkligheten enbart till tant utan smaksinne. Lita således aldrig på din lokala frisör Majzan när hon säger att det är häftigt med blont i luggen. Det är det inte. Det värsta är iofs inte tanterna, som förvisso stör omgivningen genom att se ut som en menlös grå tant med en färgad fuskpäls på huvudet, utan de unga tjejerna i småstäderna som på något sätt helt isolerats från resten av världen och tror att en frisyr som skulle få min mamma att kräkas är "ung och ball".

Step away from the hemmafärgning och låt dit tstackars hår vara. Ska du färga så färga i EN nyans.

Jag ville helst ine go there, eftersom det gör mig illamående, men måste ändå skälla lite på de som har blont hår överst och sen är underhåret helt ologiskt svart. Det är alltså jättejättejättejättefult.

PS. Kvinnan på bilden ser snäll ut så jag ska nu leta upp den illasinnade frisör som har gjort det där mot hennes huvud och .... slå den.

Och gråtande barn med bruna kläder

Minns ni, liksom jag, när man lite diskret smet in på pojkvännens rum när man var fjortis? Han bodde i ett fult hyreshus i ett fult område där man aldrig hade satt sin fot om det inte vore för att man var fjorton och uppmärksamhetskåt/typ kär. Hans mamma satt i skinnsoffan iklädd en blek laxrosa stickad tröja och rökte (inomhus!). De hade spegelväggar ta mig fan överallt.

Pojkvännens rum såg ut som följer: Sängen hade metallben och var jävligt låg och bäddad med plyschöverkast som luktade nikotin och ... äckel. På väggarna fanns 1. En hylla med "pokaler" från barer. Typ ett ölglas som det stod Heineken på, nån ful vimpel och ett solblekt foto med autograf av Whatshisnameingenbryrsig. 2. En spegelvägg med svarta "pluppar" i hörnen på speglarna. 3. En tavla i pastellfärger med svarta skuggor som föreställde en palm på en strand.

Den tavlan. Den var så ful. Och alla hade den. Inte jag förstås, som var coolare än så - jag hade planscher från OKEJ.

Allt detta flaschade förbi mitt inre öga när jag såg klänningen ovan. Jag kommer inte köpa den. No deal. Pojkvännen dumpades dessutom för en annan kille vars föräldrar måste varit psyksjuka eftersom de hade tavlor på väggarna med barn som gråter och har fattiga kläder på sig. Nu när jag tänker på det måste rätt många varit psyksjuka på den tiden eftersom osannolikt många hade de där tavlorna. Sick people, I tell you. Sick.

Säg inte nej, säg kanske kanske kanske...

Det snackas ju endel om det här med vett och etikett. Och det är ju bra. Dock handlar diskussionen alltid om att man ska visa vett och etikett mot sina medmänniskor. Jag skulle härmed vilja höja rösten för vetten och etiketten mot en själv!

Ponera: Du vill ha en person. Den verkar av allt att döma inte vilja ha dig. Eller så är den velig och ger aldrig något bra svar. Du kavlar upp ärmarna och tänker att nu ska du jävlar anamma ställa ett ultimatum så du en gång för alla får det svart på vitt vad den åtrådda personen vill. Om inte annat för att du själv ska kunna gå vidare sen. Sagt och gjort, du ställer ultimatumet, typ "Nu vill jag ha ett svar, jag tyar inte mer, älskar du mig? Om du inte gör det och det inte finns något hopp alls lovar jag dyrt och heligt att hädanefter lämna idg ifred". Än så länge handlar du helt och hållet rätt.

Mot båda parter.

Den åtrådda personen är antagligen jävligt irriterad på att du håller på och myglar dig in i dens liv med ovälkomna sms och annat som förnedrar dig. Och du slipper alltså att fortsätta undra. MEN!!!! Det är i den här situationen som många failar. För det är nämligen så att om man tvingar fram ett svar av någon är risken överhängande att man INTE får det svar man vill ha. OCH NU TILL KONTENTAN. Om du ställer ett ultimatum för att du tror att personen p.g.a. det kommer att slänga sig runt din hals och älska dig för evigt, och den inte gör det utan snarare jublar och säger "NEJ TACK fan vad skönt att slippa dig" - då ska du DRA ÅT HELVETE. Du ska ta ditt känslopick- och pack och försvinna, för det var det du lovade. Du kan inte helt plötsligt ändra ultimatumet bara för att du fick "fel" svar. Alltför mången gång fortsätter den som fått ett NEJ att sms:a, slingra sig in i situationer den ej hör hemma i, vältra över sin feta, trögflytande gegga av ovälkomna känslor på den stackars krake som ej vill ha dem. Klamra sig fast vid att det kanske i det där NEJet var en liten tvekan? Eller så backar helt enkelt personen och kräver inte längre kärlek, utan nöjer sig i nästa ultimatum enbart med att få vistas i den åtrådda personens närhet. Det här mönstret kan upprepas i oändlighet eller tills den åtrådda personen polisanmäler dig för stalking.

Alltså: om du en dag inser att du sitter på en liten liten pall i hallen hos personen du älskar och bara "nöjer" dig med att få lukta på dens fotsvettiga skor, eftersom det är det enda den personen inte sagt ett uttalat NEj till, då har du INGEN HYFS MOT DIG SJÄLV. Du har inget vett och ingen etikett gentemot din stackars förtvinade stolthet som någonstans djupt inne i dig ligger och gråter. Res dig för i helvete upp, inse att du inte är åtrådd tillbaka utan bara gör bort dig, och leta upp nån jävel som faktiskt vill ha dig.

Det var allt för idag. Thank you and goodnight / Relationsrådet.

Inte så välformulerad välfärd

När solen skiner, blåbären sakta mognar och diverse brunbrända unga människor kopulerar sitter jag på kammarn och försöker ta mig igenom en beryktad kurs i aktuell ekonomisk politik. Det är mycket spännande. På första uppgiften fick jag VG, vilket enbart kan bero på den snajdiga litteraturförteckningen och att jag upptäckte en inaktuell referensadress. (Alternativt: att jag är den enda som kan tyda kurslitteraturen. Men vi kommer dit.)

Hur som helst. Då vi går denna kurs får vi veckobrev varannan vecka av den gode Hans Larsson. I dessa veckobrev, med sin oefterhärmligliga prosa, kommer förkortningsförklaringarna efter förkortningarna, väger grammatiken inte mer än ett gram och slutar meningarna mitt i. Det kan se ut typ såhär:

”Finanspolitik:

Efterfrågan stramas åt genom att G (offentlig konsumtion) eller TR (transaktioner)”

Och alltså, där slutar meningen.

I alla fall (nej, det var inte det som var det huvudsakliga failet. Vilket väl till yttermera visso säger en del om magnituden i det fail som komma skall):

Halvvägs genom regeringens vårpropp (propp är kortversionen av proposition, för er som ej är insatta) upptäcker jag den här småtrevliga formuleringen:

”Målet för den ekonomiska politiken är att skapa en så hög varaktig välfärd som möjligt genom hög uthållig tillväxt, varaktigt hög sysselsättning, välfärd som kommer alla till del och makroekonomisk stabilitet.”

Och det tolkar jag som att regeringen ska skapa välfärd genom hög uthållig tillväxt, varaktigt hög sysselsättning och... VÄLFÄRD? WTF? Eller är det bara ett syftningsfel? OM det är ett syftningsfel så är det extremt gravt syftningsfel, ett syftningsfel ungefär lika stort som Marianergraven är djup. Vilket väl i och för sig är regel snarare än undantag inom den här vetenskapsdisciplinen.

Tack gud för att att jag i vanliga fall pluggar någonting där folk i alla fall lär sig att skriva på utbildningarna. Eller åtminstone: att skicka sina texter på korrektur, alternativt: läser dem innan de går i tryck. Till typ: alla. I ett offentligt dokument som för evig tid kommer att finnas tillgänglig på the interwebz. Eller på en kurs där inga förkunskaper krävs och det därför är jättelätt att förstå vad Efterfrågan stramas åt genom att G (offentlig konsumtion) eller TR innebär.

Kontentan av detta upprörda inlägg är alltså att ekonomerna ta mig tusan måste shape up sin språkbehandling. Annars fattar ju inte vi korkade humanister. För, ve och fasa, det är väl inte så att ni har någonting att lära, av oss? OMG.