Ponera att man är bibliotekarie. Ponera att man sitter, ivrig att tjäna, i infodisk. Ponera att person X närmar sig med en fråga om Läckberg som pockar på svar (varför frågan pockar så enträget kan man verkligen fråga sig). Man sväljer en kulturdödssuck och kollar upp saken, för att genast kunna konstatera att nej, den finns ej inne eftersom det står 86 personer i kö på bokfan. Det är då det upprörande händer.
Person X väljer i detta läge att ej lita på den ponerade bibliotekarien, det KAN ju vara så, för sjutton gubbar, att biblosen FAR MED OSANNING och att det egentligen bara är 85 personer i kön. Och vem är PROFFS på att avgöra detta? Jo - anser person X, det är person X som är proffs på det - och icke, som man skulle kunna få för sig i ett svagt ögonblick - bibliotekarien som läst 3 års utbildning för att vara person X behjälplig med att ta fram fakta om köbildningen. Därför lägger person X sin lekamen tvärs över infodisken och som genom ett under av böjlighet böjer den sin gamnacke in bakom datorskärmen på vilken bibliotekarien just glott fram köinformationen. Men vad finner person X där? Jo ett grått katalogsystem som den ej fattar något alls av!
Vad trodde den egentligen? Att 86 skulle förvandlas till 2 bara för att DEN såg på skärmen? Att en magisk blinkande tvåa skulle uppenbara sig?
Jag säger då det. Dagens X-personer.
