tisdag 19 juni 2012

Skam den som ger sig

Ibland händer det att man gör saker som inte är helt genomtänkta.
Ibland händer det att folk SER när man gör dessa saker.

Då har man två vägar att gå. Antingen slutar man med dumheterna, skäms lite och avlägsnar sig.
Eller så bara fortsätter man, enligt devisen "men det SKA gå"... "om jag fortsätter låtsas att det var precis det här jag VILLE göra så kanske jag inte ser ut som en idiot som gjort fel"

Titta nu på klippet nedan:
En man som inte ger sig

Fundera sen en stund på: vem fan filmade? Var detta planerat eller råkade filmaren bara gå förbi när mannen höll på där? Hur länge hade han i så fall redan hunnit hålla på? Varför blir han inte förbannad på den som filmar? Är han så inne i sitt mission att han inte lägger märke till sin publik? Gör han detta enbart för att roa sina medmänniskor? I så fall är han en fin man.

torsdag 7 juni 2012

VM i total brist på smak och omdöme avgjordes just

AMEN VAFAN! DRA MIG BAKLÄNGES! NÅGON MED MIG SKÄMTA APRILO! ÄN ÄR INTE DEN SISTA IDIOTEN FÖDD! *SPYSMILEY* Var mina första tankar när jag såg boken ovan. Måste vara världens lataste (eventuellt blindaste?) illustratör som har åstadkommit detta. Det hade varit snyggare med vanliga streckgubbar. Nu är det liksom någon slags semi-streckgubbsteckning med lite krokiga streck som hår, två punkter som ögon och motbjudande glada "munnar". Och så färgvalet. Och layouten. Så totalt okreativ. Ser ju ut som en informationsfolder om stroke. Och Leja li???? VA!?

Det här omslaget hade inte ens varit okej om det så varit en person utan armar som hade ritat det med en penna mellan tårna medan den blundade.

Jag blir fan förbannad. Om jag tvingas se ett enda fult bokomslag igen så säger jag upp mig, drar till skogs och lever på bark och björksav resten av livet, långt bort från boktryckarkonstens civilisation.
Men jag är inte den som bara sitter på min ergonomiska stol och låter andra förändra världen. Nu har jag ordnat ett nytt omslag som jag ska klistra fast på bokjäveln. Om någon undrar så har Tapio fyrkantiga ögon för att han har spelat för mycket Diablo III.

måndag 4 juni 2012

På spaning efter den tid som jag aldrig upplevt

Hej vänner och ovänner! Just när man trodde att bloggen var död så var den inte det! Nej för här sitter jag och stirrar på spåren av ett självmord. Fjädrar och blod på fönsterrutan till vänster om mig. Ingen vacker syn. R.I.P måsen.

Det var visst ett tag sedan man var inloggad på blogger. Bakom kulisserna har allt bytt utseende och jag förstår ingenting. Men vad gör det om hundra år? Som de sju dvärgarna skulle ha sagt.

Ahapp ahapp. Tänkte bara delge er av lite saker jag sitter och funderar på här inne på mitt kontor en måndagseftermiddag. Som till exempel, varför är högstadieungdomar i allmänhet så totalt väck i huvudet? Var gick det snett? Borde de ha avrättats där någonstans under sommarlovet mellan sexan och sjuan?

Varför måste de sprida ut godispapper var de än går, står, sitter eller ligger? Varför ligger de på borden i biblioteket? Varför kan de inte sitta på en stol som en normalt uppfostrad människa? Varför har de fula kläder? Varför lämnar de inte tillbaka sina böcker i tid? Varför skriker de till varandra när de ska kommunicera? Jag har förmodligen aldrig varit tonåring själv. Kan inte minnas en tid av sådan total dumhet i mitt liv.

Men nu lämnar vi det. För just i denna stund klev en ashet kopiatorreparatör in på bibblan. Snygga män som lagar saker alltså *faller som en fura*. Såatteee...måste "kolla lite".
 
Jag vet att det inte finns någon som helst logik med denna bild till texten ovan, men jag orkade inte leta upp något lämpligt så jag tog något som fanns sparat i mappen Bilder. Hej då!