De sköna konsterna

Hej alla glada och eventuellt ledsna påskfirare. Jag presenterar stolt första delen i serien "Second hand-prylar som förhoppningsvis aldrig kommer få ett nytt hem".

En negativ ekosaltå-mortal

Hur oansvarigt är det inte av allas vårt älskade SALTÅ KVARN att ha linfrön och röda linser i EXAKT SAMMA FÖRPACKNING?! I vårt stressade samhälle kan det ju inte finnas en människa som (på morgonen) har tid att läsa vad som står på den där gröna pappkartongen. Men är det någon som vill ha torkade röda linser på sin fil, är det det, va? Va?!


Skandalöst, det är vad det är.

Jävla kapitalister

Ursäkta men nu ska jag gå all tråk på er.

Jag ska nog dessutom sluta översätta engelska sätt att uttrycka sig sådär godtyckligt.

Men asså. I egenskap av bibliotekarie på ett asfränt skolbibliotek måste jag uttrycka en smula missnöje. Inte med barnen, de är balla. Men med författarna till ungdoms- och mellanåldersböcker. Och kanske speciellt lättlästa äppelhylla-böcker-författare. Eller det är kanske inte författarens fel, det är säkert förlaget och nån bakis layoutare som är bovarna i dramat, men nån jävel ska iallafall ha spö. Inget prut.

Det handlar om framsidorna på böckerna.

Det första ungen ser när jag bokpratar och håller upp boken i vädret och viftar.

De är så jävla fula (framsidorna alltså, inte ungarna)!

De ser för fan ut som Harlequinböcker. Fast fulare.

Nån idiot har gett nån annan idiot en pensel med ful färg på och idiot nr 2 har satt igång att rita nåt som i bästa fall kan beskrivas som ett barn, görandes något som i absolut bästa fall har någonting att göra med bokens innehåll.

Asså det är väl för fan klart att kidsen inte vill läsa en bok när figurerna på framsidan ser ut som människor från typ -92 (det måste varit då layoutaren var ung och (inte ett dugg) hipp). Kidsen har väl öhon för guds skull, de SER ju att det är en FUL bok. Ungarna ba glor på mig med skeptisk blick och sen undrar de var i hela världen jag har gömt böckerna om dinosaurier. Jag ska börja göra som på vinprovning. Jag ska mörka framsidan så de bara får ta del av innehållet. Fasiken vad många bra böcker de kommer läsa.

Så de stackars krakarna slipper växa upp på Lasse-Maja-detektivbyrå-skit.

Det fattar man ju att deras generation kommer bli förtappad, liksom.

(Förutom den där sköna killen i trean som kommer in och lånar skivor med klassisk musik hela tiden).

Det värsta är att antagligen HINNER inte förlagen göra snygga framsidor, för det finns författare som insett att om man skriver lättlästa hcf-böcker kan man producera typ 76 stycken sådana om dagen. Tjäna kosing. Som de sedan super upp (nu spekulerar jag vilt men tror ändå att jag har rätt rätt.) ... Hehe. Rätt rätt.

Tacka vet jag Chris Priestleys kusliga historier. De är asfina. Dagens tipz från en bibliotekarie som just fick frågan av två balla högstadietjejer om hon var "typ 18-19 år". Uppenbarligen förtappade utan tillstymmelse till koll på tillvaron, dessa ungdomarz. Jag ba *ser megaung ut, nästan spädbarnslook*

Familjeangelägenheter

Följande hände en kompis kompis... jag lovar.*

Man har ju inhandlat ny kamera å de.
Inte för att den förra var defekt på något (avgörande) sätt, utan för att den gamla rent ut sagt är bortsupen. Det kan hända den bästa (uppenbarligen).

Glad i hågen far man ut på landsbygden med sin nye karlslok för att insupa ett par nypor frisk luft, åka fort med fyrhjuling, äta krabba och ja, kanske eventuellt idka lite samlag. Lite sådär till mans alltså, inga extravaganser *är barnvänlig*.

Fortfarande glad i hågen åker man därefter hem till sina föräldrar på söndagsstek. Man visar sin nya kamera för sin intet ont anande stackars mor, och hon ba är asimpad av hur fint det är på nya killens landställe osv.

Sen ba händer följande:

Mitt bland foton på gula kantarelljävlar, höstsol, ladugårdar och nån liten göl dyker ett foto på nya killens penis upp. En penis i erigerat tillstånd. Iskylan som infinner sig i ens bröst är förlamande men ändå hinner man trycka megafort på vidareknappen på kameran. MEN DET SPELAR INGEN ROLL eftersom man VET att hon såg. Den nyblivna svärmodern har sett den nyblivna svärsonens penis. Inte så att penis är oattraktiv på något sätt eller att svärmor inte fattar att vi ligger, men hon vill väl för fan inte få en hård snopp uppkörd i nyllet!!! Hon, jag och nya killen satte unisont söndagssteken i halsen.

Fan mä.

(för den ouppmärksamme läsaren kan undertecknad förtydliga att i det här inlägget är det alltså JAG som är "folk" och således är det något som är jävligt fel på mig. Å andra sidan är det i såna här lägen man helt enkelt tänker "livet" och går vidare. )

* obs. snajdig höstfärg

Jag vill ligga med Tryckfelsnisse

Jag ber om ursäkt för att jag använde ordet "utvecklingsstörd" i förra inlägget. Det är inte rättvist mot de utvecklingsstörda, som är fina människor medan trubadurjävlarna är onda.

För övrigt står vi för alla faktafel i den här bloggen, vi älskar dem som om de våra våra egna barn.

Öppet mål

Asså.

Ponera att man träffar på en snubbe påväg hem från krogen. Man har insett att utbudet av hunkar på (icke nämnt) studenthak inte är av den yppersta/önskvärda kvalitet. Helt enkelt himlat med ögonen, sugit i sig sista drinken och gett sig av för att somna in full och ensam. Men nånstans mellan haket och hemmet träffar man som genom en Guds försyn en ätbar hunk. Det blir samtal, det blir en invit, det blir att följa med kraken hem. Ni vet, ingen vill sova ensam så man gör en outtalad deal.

Sen sitter man där, i hans studentetta, och han freestylar loss på spoty medan klockan närmar sig femsnåret och man ska upp på föreläsning om några timmar. Man tänker att nu orkar jag inte konversera med den här tjommen längre, så man lutar sig in i en kyss som förhoppningsvis ska leda till kel och det dårå.

Ponera att den här människan då visar sig vara blyg och helt utan kapacitet att ta egna initiativ. Fail. Asså det hade väl varit ok om man träffats på nåt ställe och han inte riktigt visste om man var game, liksom. Men som läget nu är sitter man alltså i hans soffa klockan halvfem på morgonen.

Hallå vad fan tror du jag är här för? Prata om vädret? Uppdatera min spotylista?

Whats up med de skakande, trevande händerna? Ska man behöva knäppa upp sina brallor själv eller? get down to business kompis, du raggade upp mig/blev uppraggad på vägen hem från krogen. Fem över treragget. Inse hur slampig jag uppenbarligen är och peta in bollen i det öppna målet.

Det här var alltså helt hypotetiskt. Så skulle jag aldrig bete mig.

(och med aldrig menar jag att ha brallor på krogen).

OBS. Det löste sig sen. Med lite handledning klarade han jobbet, stackars kraken.