Kliver av tåget och andas in den östgötska luften, letar genast upp en liten mataffär och köper mig lite god saltgurka, sådan har de inte i Småland (det är uppenbarligen nåt fel på smålänningar). Spetsar öronen och bara njuter av dialekten hos medmänniskorna på Ica.
När jag har befunnit mig i Linköping i 18 minuter hör jag en person säga det underskattade ordet klämmigt. (Hon tyckte det var klämmigt att människan bakom henne i kassan la upp en såndär nästakundgrej på bandet). Dessutom uttalade hon detta bevingade ord helt korrekt, med wedig Linköpingsdialekt. k-e-lämmigt dö. Jag ba *myser*.
Ursäkta detta obittra inlägg. Lovar att vara mer bitter imorn.
/Östgöten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar