En annan sak man kan störa sig på: Folk som skriver jos.
Julen står för dörren och jädrans vad det ska doppas i skinkavkok! Det ska doppas både bildligt och bokstavligt och på alla upptänkliga sätt och vis. Jag älskar att ta ett torrt vörtbröd och slänga ned i en rykande gryta med doppe.
Ponera att man är bibliotekarie. Ponera att man sitter, ivrig att tjäna, i infodisk. Ponera att person X närmar sig med en fråga om Läckberg som pockar på svar (varför frågan pockar så enträget kan man verkligen fråga sig). Man sväljer en kulturdödssuck och kollar upp saken, för att genast kunna konstatera att nej, den finns ej inne eftersom det står 86 personer i kö på bokfan. 
Scen från livet:
Hurra! skanderar rojalisterna.
Jag har gått och gängat mig och äktenskapet är indeed något jag starkt rekommenderar alla och envar att testa på. Inte tu tal som saken.
I den del av lokalen som är tillägnad tidningsläsarna kan en kopp kaffe kombineras med nyheter från världens alla hörn. På disken lockar luftiga chokladbiskvier och nötkakor med densitet som svarta hål. Allt bakas i det lilla köket bakom kassan.
”Här kommer många olika sorters folk”, säger Marta. Hon har lärt känna flera av sina kunder och tar sig tid att prata med dem.
Fiket har blivit en framgång, och lockar människor till biblioteket som annars kanske inte hade hittat dit. ”Det är enbart positivt”, säger bibliotekets enhetschef Jozsef Somi nöjd.
Alla bibliotek har inte lyckats lika väl.
Malmö stadsbibliotek fick för en tid sedan skarp kritik när böcker gallrades ut för att öka exponeringen och skapa fler mötesplatser. Expressen skrev på ledarplats att biblioteken ”ska tillhandahålla böcker för läsande människor, inte vara kommunala vuxenfritids”.
Stadsbibliotekarien i Malmö, Elsebeth Tank, försvarade den nya strategin med att ”även om den rutinerade biblioteksbesökaren värdesätter det klassiska biblioteket är det inte längre tillräckligt”.
Det är demokratiskt att böcker finns tillgängliga för alla, gratis. Kunskap är makt, en sliten sanning som håller. Dessutom kan bibliotek fylla en social funktion – ”vuxenfritids” behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. Mot den bakgrunden är Tanks mål att även nå ”befolkningsgrupper som bara i ringa grad upplever att biblioteket har något att erbjuda dem” vällovligt.
Läsandet förändras över tiden. Mycket av det som äldre bibliotek erbjöd finns nu mer lättillgängligt på internet. Information sprids snabbare och krav ställs på allt tätare uppdateringar.
Biblioteken representerar på sätt och vis ett äldre, långsammare samhälle. Frågan är: Ska de bli mer relevanta genom att begränsa boksortimentet? Risken är att nästa steg blir att de följer trenden i den kommersiella bokhandeln och tillhandahåller det folk läser mest i syfte att locka kunder. Det vore en stor förlust. Den som inte har råd att betala för sin lektyr skulle då vara hänvisad till bästsäljarlistan, som inte alltid omfattar några storverk.
”En bok är som en trädgård som kan bäras i fickan”, lyder ett arabiskt ordspråk. Vissa värden är tidlösa.
Stadsbiblioteket i Lund har utrymme så att det räcker åt en mötesplats utan att utbudet av böcker behöver inskränkas. Andra bibliotek måste välja. Fler mötesplatser och diskussionsforum kan nog locka fler besökare till biblioteken.
Men låt böckerna stå kvar."
Hej kära du som tycker att det är lite fräsigt och fräckt att göra rödlila slingor i ditt korta hår, eller blonda slingor i ditt rödlila hår. Jag är här för att tala om för dig att det är skitfult och att du ser förjävlig ut.
Minns ni, liksom jag, när man lite diskret smet in på pojkvännens rum när man var fjortis? Han bodde i ett fult hyreshus i ett fult område där man aldrig hade satt sin fot om det inte vore för att man var fjorton och uppmärksamhetskåt/typ kär. Hans mamma satt i skinnsoffan iklädd en blek laxrosa stickad tröja och rökte (inomhus!). De hade spegelväggar ta mig fan överallt.
Det snackas ju endel om det här med vett och etikett. Och det är ju bra. Dock handlar diskussionen alltid om att man ska visa vett och etikett mot sina medmänniskor. Jag skulle härmed vilja höja rösten för vetten och etiketten mot en själv! 
När solen skiner, blåbären sakta mognar och diverse brunbrända unga människor kopulerar sitter jag på kammarn och försöker ta mig igenom en beryktad kurs i aktuell ekonomisk politik. Det är mycket spännande. På första uppgiften fick jag VG, vilket enbart kan bero på den snajdiga litteraturförteckningen och att jag upptäckte en inaktuell referensadress. (Alternativt: att jag är den enda som kan tyda kurslitteraturen. Men vi kommer dit.)
Hur som helst. Då vi går denna kurs får vi veckobrev varannan vecka av den gode Hans Larsson. I dessa veckobrev, med sin oefterhärmligliga prosa, kommer förkortningsförklaringarna efter förkortningarna, väger grammatiken inte mer än ett gram och slutar meningarna mitt i. Det kan se ut typ såhär:
”Finanspolitik:
Efterfrågan stramas åt genom att G (offentlig konsumtion) eller TR (transaktioner)”
Och alltså, där slutar meningen.
I alla fall (nej, det var inte det som var det huvudsakliga failet. Vilket väl till yttermera visso säger en del om magnituden i det fail som komma skall):
Halvvägs genom regeringens vårpropp (propp är kortversionen av proposition, för er som ej är insatta) upptäcker jag den här småtrevliga formuleringen:
”Målet för den ekonomiska politiken är att skapa en så hög varaktig välfärd som möjligt genom hög uthållig tillväxt, varaktigt hög sysselsättning, välfärd som kommer alla till del och makroekonomisk stabilitet.”
Och det tolkar jag som att regeringen ska skapa välfärd genom hög uthållig tillväxt, varaktigt hög sysselsättning och... VÄLFÄRD? WTF? Eller är det bara ett syftningsfel? OM det är ett syftningsfel så är det extremt gravt syftningsfel, ett syftningsfel ungefär lika stort som Marianergraven är djup. Vilket väl i och för sig är regel snarare än undantag inom den här vetenskapsdisciplinen.
Tack gud för att att jag i vanliga fall pluggar någonting där folk i alla fall lär sig att skriva på utbildningarna. Eller åtminstone: att skicka sina texter på korrektur, alternativt: läser dem innan de går i tryck. Till typ: alla. I ett offentligt dokument som för evig tid kommer att finnas tillgänglig på the interwebz. Eller på en kurs där inga förkunskaper krävs och det därför är jättelätt att förstå vad Efterfrågan stramas åt genom att G (offentlig konsumtion) eller TR innebär.
Kontentan av detta upprörda inlägg är alltså att ekonomerna ta mig tusan måste shape up sin språkbehandling. Annars fattar ju inte vi korkade humanister. För, ve och fasa, det är väl inte så att ni har någonting att lära, av oss? OMG.
Jag hade en period i mitt liv då jag var retrosexuell. Det var så smidigt och kändes lite sådär vintage-chict.
Dagens "jag förråder hela min bransch":Som vanligt har bilden ingenting alls med texten att göra.
Jag måste bara säga er det att vadfan är det för jäkla fel på er som på riktigt - for realz - tycker att färgen LILA är lite snitzig och znygg? Det är den alltså INTE. Den är skitful och bör endast bäras av tanter som tror att de är hippa för att de har vinröda slingor i håret. Inte för att den är snygg på dem heller men de förstår ju inte bättre, krakarna. Lila matta/kudde/ljusstake är skitfult i ditt skitnödigt moderna IKEA-MIO-hem. Speciellt om den liksom är "accentfärg". Allt annat är vitt, svart eller ful träfärg. Lila är en kräkframkallande färg och borde ej få finnas. Jag skulle ta livet av mig om jag var tvungen att dansa i nåt jäkla "purple rain". Eller som nån sa: Men ska du inte ha nån färg som sticker ut lite i din brudbukett, typ lila, det är ju så snyggt". Den personen är numera död för mig.
Jag blir förbannad. Häromdagen var jag och kollegan och boklekte med ett gäng bensprattliga förskolebarn. Deras fantasi gällande vad en bok kan tänkas vara allergisk mot visste inga gränser. Det var skoj. Men sen bröts den goda stämningen när det visade sig att ett stackars barn hette BUSTER. Alltså. Hundar heter det. Whats next? Majros? Brunte? Nä, det är okej att vara lite spexigt annorlunda, men gränsen går vid sånt trams som Buster på en unge. *förbannad* Några dagar senare var samma kollega och jag på en annan förskola och spelade dockteater, löste rebusar och fick se barnen sjunga något så ologiskt på en förskola som den där dra om du blir slagen-låten från melodifestivalen (frukansvärt dålig låt av fruktansvärd fejklooktjej, men det är en annan historia). Så sitter det ett litet sött barn som är på pricken lik Emil i Lönneberga där på den stora runda fruktstundsmattan. Och så berättar han om nån boll som flugit genom luften under rasten och den bollen träffade nästan, men bara nästan hans kuk. Han sa så. KUK! Någon sådan har sannerligen inte förskolekids. *förbannad*
Avdelningen Vad är det för fel på barnboksförfattare tar sig en funderare.
Igår läste jag en papperstidning. En av de där stora och viktiga. Typ. Den innehöll inget skoj. De räknade upp försvunna personer som ej kommit tillrätta och därmed dödförklarats. Bland annat en man, 61 år, vars sambo efter att han varit totalborta i 6 år ville dödförklara honom (antagligen för att slippa jobbig post som det där orangea jävla kuvertet osv). Då visade det sig när skatteverket kollade upp saken att han levde och hade hälsan (och antagligen var full på en pint öl) i London. Hans familj var informerade om hans nya liv. Hans sambo var det ej. Hon trodde i 6 år att han blivit mördad och styckad och antagligen upplöst i syra. Såattee.. jag antar att familjen verkligen hatade henne eftersom de "glömde" att berätta för henne att han ej var dödens död.
