onsdag 13 april 2011

Kom hit. jaaa kom dååå. komsi komsi.. Duuuuuktig!

Jag blir förbannad. Häromdagen var jag och kollegan och boklekte med ett gäng bensprattliga förskolebarn. Deras fantasi gällande vad en bok kan tänkas vara allergisk mot visste inga gränser. Det var skoj. Men sen bröts den goda stämningen när det visade sig att ett stackars barn hette BUSTER. Alltså. Hundar heter det. Whats next? Majros? Brunte? Nä, det är okej att vara lite spexigt annorlunda, men gränsen går vid sånt trams som Buster på en unge. *förbannad* Några dagar senare var samma kollega och jag på en annan förskola och spelade dockteater, löste rebusar och fick se barnen sjunga något så ologiskt på en förskola som den där dra om du blir slagen-låten från melodifestivalen (frukansvärt dålig låt av fruktansvärd fejklooktjej, men det är en annan historia). Så sitter det ett litet sött barn som är på pricken lik Emil i Lönneberga där på den stora runda fruktstundsmattan. Och så berättar han om nån boll som flugit genom luften under rasten och den bollen träffade nästan, men bara nästan hans kuk. Han sa så. KUK! Någon sådan har sannerligen inte förskolekids. *förbannad*

1 kommentar:

Majros Varga sa...

Hej. Jag är Sara Vargas mor. Sara har också varit ett förskolebarn en gång. Då hade hon kuk. När hon i sin låt sjunger om sina minnen och sina ärr syftar hon naturligtvis på sitt operationsärr sedan könsbytet. "Det enda du kan göra är att gå...", det är ett farväl till den pojke hon en gång så felaktigt var.