Detta hände "på stan" i dag:
Jag spatserade gatan fram med raska och bestämda steg och framför mig gick en kvinna som såg mer död än levande ut. Plötsligt hejdade hon sig tvärt, varpå jag nästan sprang över hennes späda lekamen. Anledningen till hennes outannonserade stopp var, hör och häpna, en duva. Ja, för man vet ju inte vad de ska ta sig till de där fjäderfäna. Om de ska flyga eller sitta kvar eller, underförstått, gå till attack och genomborra en med sin gigantiska näbb. Och jag ba? Nähä? Okej? Så flög den, och kvinnan som blockerade all ledig vägyta höjde sina armar och formade någon slags sköld. Alltså. Jag orkar inte med folk som har fågelskräck. Fan så dumma i huvudet.
3 kommentarer:
Jag brukar också stanna för fåglar. Men det är inte för att jag är rädd för dem, utan för att jag vill visa dem lite respekt och inte gå rakt på dem, bara för att de råkat bli lite för tama.. Ärligt tal så respekterar jag ofta fåglar mer än människor. Förlåt för det. XD
fågeljävlar. människojävlar.
Skön bild..
Skicka en kommentar