De sköna konsterna

Hej alla glada och eventuellt ledsna påskfirare. Jag presenterar stolt första delen i serien "Second hand-prylar som förhoppningsvis aldrig kommer få ett nytt hem".

AMEN VAD FAN?!

Något annat som gör mig förbannad är att det inte går att göra blankrad när man sörfar på den här datorjäveln.

Kom hit. jaaa kom dååå. komsi komsi.. Duuuuuktig!

Jag blir förbannad. Häromdagen var jag och kollegan och boklekte med ett gäng bensprattliga förskolebarn. Deras fantasi gällande vad en bok kan tänkas vara allergisk mot visste inga gränser. Det var skoj. Men sen bröts den goda stämningen när det visade sig att ett stackars barn hette BUSTER. Alltså. Hundar heter det. Whats next? Majros? Brunte? Nä, det är okej att vara lite spexigt annorlunda, men gränsen går vid sånt trams som Buster på en unge. *förbannad* Några dagar senare var samma kollega och jag på en annan förskola och spelade dockteater, löste rebusar och fick se barnen sjunga något så ologiskt på en förskola som den där dra om du blir slagen-låten från melodifestivalen (frukansvärt dålig låt av fruktansvärd fejklooktjej, men det är en annan historia). Så sitter det ett litet sött barn som är på pricken lik Emil i Lönneberga där på den stora runda fruktstundsmattan. Och så berättar han om nån boll som flugit genom luften under rasten och den bollen träffade nästan, men bara nästan hans kuk. Han sa så. KUK! Någon sådan har sannerligen inte förskolekids. *förbannad*

De e la gött mä fesk

Ibland får man för sig att man ska laga mat efter recept. Exempelvis en bouillabaisse. Man kanske till och med har bemödat sig med att släpa hem en kokbok som man lånat helt hederligt på biblioteket, trots att det finns miljontals fräsiga recept på world wide web. Så läser man igenom det där receptet som innehåller cirka hundra sorters fiskar/skaldjur i olika färger och former (som man ej har hemma eftersom man har det lite knapert och enbart har råd att köpa Eldorados Alaska Pollock). Slutligen kommer man till botten av receptet, och vad står det där?

Jo. Det ska jag tala om just exakt nu. "Saffran eller gurkmeja". Jaaa just det ja, gurkmeja, den där provencalska välsmakande kryddan. Säkert ett underbart substitut även i lussebullar. Om man helt saknar smaksinne men är omåttligt förtjust i färgen gul. Jag vågar nog påstå att personen som präntade ner det där receptet borde viga sitt liv åt något annat än matlagning.


Fesk.