Hälsning från biblioteket vid världens ände

Man undrar ju i sitt stilla sinne vad det är för fel på folk som går till biblioteket och drar omkring bland flärdfulla romaner från typ 1993, som de säkerligen redan hunnit läsa både en och fem gånger, (en nedläggningshotad filial mitt ute i ingenstans har alltså inte det allra hetaste litterära utbudet) när det är typ 23 grader varmt ute den 12:e maj 2011. Om det inte vore för att jag i egenskap av förvärvsarbetare måste befinna mig innanför bibliotekets väggar så skulle jag hålla mig jävligt långt härifrån. Till exempel på en gräsplätt med en bärs i ena näven och ett pök i den andra. Här finns noll luftkonditionering och en fotbollsplan som utsikt. En grusplan. Inte ens gräs. Misären är påtaglig.

Önskar att detta vore jag.