Minns ni, liksom jag, när man lite diskret smet in på pojkvännens rum när man var fjortis? Han bodde i ett fult hyreshus i ett fult område där man aldrig hade satt sin fot om det inte vore för att man var fjorton och uppmärksamhetskåt/typ kär. Hans mamma satt i skinnsoffan iklädd en blek laxrosa stickad tröja och rökte (inomhus!). De hade spegelväggar ta mig fan överallt.Pojkvännens rum såg ut som följer: Sängen hade metallben och var jävligt låg och bäddad med plyschöverkast som luktade nikotin och ... äckel. På väggarna fanns 1. En hylla med "pokaler" från barer. Typ ett ölglas som det stod Heineken på, nån ful vimpel och ett solblekt foto med autograf av Whatshisnameingenbryrsig. 2. En spegelvägg med svarta "pluppar" i hörnen på speglarna. 3. En tavla i pastellfärger med svarta skuggor som föreställde en palm på en strand.
Den tavlan. Den var så ful. Och alla hade den. Inte jag förstås, som var coolare än så - jag hade planscher från OKEJ.
Allt detta flaschade förbi mitt inre öga när jag såg klänningen ovan. Jag kommer inte köpa den. No deal. Pojkvännen dumpades dessutom för en annan kille vars föräldrar måste varit psyksjuka eftersom de hade tavlor på väggarna med barn som gråter och har fattiga kläder på sig. Nu när jag tänker på det måste rätt många varit psyksjuka på den tiden eftersom osannolikt många hade de där tavlorna. Sick people, I tell you. Sick.
5 kommentarer:
Jag är ett av de gråtande barnen.
Jag har fult hår
Ja det har du. Sluta ha slingor, det är fan fult.
jag hade pamela anderson på min vägg
jag trodde du älskade mig men du tyckte mitt täcke var äckligt
Skicka en kommentar