Newsfeed

Igår läste jag en papperstidning. En av de där stora och viktiga. Typ. Den innehöll inget skoj. De räknade upp försvunna personer som ej kommit tillrätta och därmed dödförklarats. Bland annat en man, 61 år, vars sambo efter att han varit totalborta i 6 år ville dödförklara honom (antagligen för att slippa jobbig post som det där orangea jävla kuvertet osv). Då visade det sig när skatteverket kollade upp saken att han levde och hade hälsan (och antagligen var full på en pint öl) i London. Hans familj var informerade om hans nya liv. Hans sambo var det ej. Hon trodde i 6 år att han blivit mördad och styckad och antagligen upplöst i syra. Såattee.. jag antar att familjen verkligen hatade henne eftersom de "glömde" att berätta för henne att han ej var dödens död.
Men det var inte det som var den bästa/värsta nyheten.´
Asså en familj ( i U.S.A., var annars?) hade en tam iller som de tyckte var det sötaste som fanns, ni vet, som hundägare som påstår att deras monster är världens snällaste fast det är en köttätande mördarmaskin. I alla fall, sen fick de en liten bebi. Familjen alltså. En natt vaknade mamman av att ungen skrek. Det visade sig då att illern hade tuggat av sju av ungens fingrar. Och ätit upp dem. Så nu får den lilla kraken växa upp med två tummar, ett halvt lillfinger och inget mer. Tänk när han får frågan, typ varje dag for ever and ever eftersom folk är nyfikna, vad som hänt hans händer. Och istället för att kunna svara att de typ slets av i en cool skogsmaskinsolycka när han räddade sin kollega från att hyvlas till döds, måste han säga att en tam iller käkade upp dem. Fail.