Ambitiösa påhittigheter- eller: om man måste konversera med hjälp av bokstäver så måste man

Maken (och jag) har en hund. Samma ras som den ovan och den har samma funktion i livet som den ovan. D.v.s. apportera djur som maken dödat.
Ja, den är väl söt och så. Men det förhindrar inte att den är helt fläng i huvudet. Den gillar t.ex. att "vakta" oss på natten. Det skulle ju kunna vara en bra grej. Men den vaktar inte mot sånt man skulle kunna vilja skydda sig mot, såsom att tio personer smyger in i ens sovrum och börjar vråla, nejdå, det tycker den är helt i sin ordning, däremot vaktar den mot sånt farligt som djur som smyger utanför vårt hus på natten. Och då pratar vi om typ sniglar och ekorrar. Så vaknar man av hysteriskt hundskall åttio gånger per natt.
Den gillar också att ta tillfället i akt. När man släpper ut den för lite rastning på landet, då ba fjooong - så är den borta. För då har den nosat upp nån stackars hare som den jagar och sedan har ihjäl. Och så får maken gå ut på gärdet mitt i natten iklädd kalsonger och stövlar och vråla på hunden för att den ska komma hem. Men det har den inte tid med eftersom den jagar.
Just jakt är för övrigt alltså ett favoritintresse. Om den t.ex. apporterar nån död sjöfågel (obs - ej självdöd) och mitt i sjön inser att fågeljäveln är för tung så att hunden kommer sjunka om den försöker simma in med den till land, då väljer den att ta chansen. Alltså sjunker den. Och maken får, inför balla jaktkompisar, plumsa i och simma ut för att rädda sin hund.

I alla fall. Denna gudagåva till hund är tysk (det kunde man ju ha räknat ut) och heter Eika von Reiselberg. Uttalas "Ajka". Och det är här det blir skoj. Folk som enbart sett hennes namn i skrift tror ju att hon heter Ejka, men alla som hört maken vråla på henne vet mycket väl hur det uttalas. Att då se dessa människor försöka kommunicera hundens namn i skrift är skitroligt. Ingen inser heller att de skulle kunna undvika konstigheter genom att bara kalla den "hunden", utan de gissar hejvilt.

Förslag som har skådats från nära och kära: "Ajka", "Aika", "Anka", "Lajka", "Ajca" och det allra allra bästa: "Icca" (om man uttalar det på engelska blir det logiskt). Människor är så kreativa. Det gör mig glad.

Tack för att du läste denna sjukt onödigt långa utläggning om några stavfel