Att falla i fällan

Människor är spännande varelser.
Speciellt manliga utbytesstudenter.
T.ex. kan de sätta i system att fråga den rödhåriga studentass(istenten) i receptionen på biblioteket om hjälp att hitta valfri hylla på andra våningen. När hon visar en karta och förklarar var den ligger lägger de huvudet på sned och ber "can you show me?", vilket den intet ont anande assistenten går med på. Upp för trappan bär det. Och när hyllan förevisats så bara står de där, och har till synes inget direkt ärende vid hyllan, men de ler lurigt stort och tackar för hjälpen.

Vid femtonde hyllvisningen börjar assistenten ana ugglor i mossen.
Hur långsamt hon än går så hamnar de där männen ändå ett par steg efter henne i trappan.

Således: Min häck tackar ödmjukast för uppmärksamheten och känner en viss stolthet i att människor orkar värka fram evil plans för att spana på den, men kom igen asså, dumjävlar, jag har viktigare arbetsuppgifter (som att kolla facebook på receptionsdatorerna).

*asså*