lördag 17 april 2010

Öppet mål


Asså.
Ponera att man träffar på en snubbe påväg hem från krogen. Man har insett att utbudet av hunkar på (icke nämnt) studenthak inte är av den yppersta/önskvärda kvalitet. Helt enkelt himlat med ögonen, sugit i sig sista drinken och gett sig av för att somna in full och ensam. Men nånstans mellan haket och hemmet träffar man som genom en Guds försyn en ätbar hunk. Det blir samtal, det blir en invit, det blir att följa med kraken hem. Ni vet, ingen vill sova ensam så man gör en outtalad deal.
Sen sitter man där, i hans studentetta, och han freestylar loss på spoty medan klockan närmar sig femsnåret och man ska upp på föreläsning om några timmar. Man tänker att nu orkar jag inte konversera med den här tjommen längre, så man lutar sig in i en kyss som förhoppningsvis ska leda till kel och det dårå.
Ponera att den här människan då visar sig vara blyg och helt utan kapacitet att ta egna initiativ. Fail. Asså det hade väl varit ok om man träffats på nåt ställe och han inte riktigt visste om man var game, liksom. Men som läget nu är sitter man alltså i hans soffa klockan halvfem på morgonen.
Hallå vad fan tror du jag är här för? Prata om vädret? Uppdatera min spotylista?
Whats up med de skakande, trevande händerna? Ska man behöva knäppa upp sina brallor själv eller? get down to business kompis, du raggade upp mig/blev uppraggad på vägen hem från krogen. Fem över treragget. Inse hur slampig jag uppenbarligen är och peta in bollen i det öppna målet.
Det här var alltså helt hypotetiskt. Så skulle jag aldrig bete mig.
(och med aldrig menar jag att ha brallor på krogen).
OBS. Det löste sig sen. Med lite handledning klarade han jobbet, stackars kraken.

4 kommentarer:

Anonym sa...

jag är rädd för dig. / Hans.

Anonym sa...

vilken skojare.

räven sa...

ohyfs och vidrighet! han är nog van vid att hans mamma gör allt åt honom

Röd sa...

tipz till blygakillen@hotmail.com, DIN MAMMA JOBBAR INTE HÄR!