Mångsysslare gör upp med Björklund i ett mästerligt epos

Det existerat alltså folk och fä som fortfarande varje år när Nobelpriset i litteratur ska delas ut hoppas på och tror att priset ska tilldelas den framlidna Lindgren. Och varje år blir dessa människor lika uppriktigt förvånade och besvikna när så ej sker. En annan som brukar vara på tapeten är ju herr Tranströmer. I år och säkerligen föregående år har även exempelvis Murakami figurerat i försnacket. Redan här har vi stoff nog till ett evighetslångt fail. (Tips! Vill du vinna Nobelpris? Låt inte pöbeln få nys om att du ägnar dig åt författande. Skriv även gärna på ett mycket sällsynt och för oss svenskar exotiskt språk)

Men idag ska vi varken gräva i "nu är det väl på tiden att en svensk får priset"-kommentarer (som extra lök på den laxen kan vi ju passa på att även hänvisa till Jan "helvetesgapet" Björklunds slogan "Sverige ska vinna Nobelpris - inte bara dela ut dem") eller de alternativa ungdomarnas övertro på sin egen intellektualitet, vilken skapas då de inskaffat en tegelstenstjock bok, med i 90 procent av fallen ordet fågel med i titeln, skriven av en japan (självklart blir denna bok aldrig läst, utan står i bokhyllan som en slags statussymbol, en fallos, den heliga graal osv). Nej, här styr vi kosan åt något som självfallet härstammar från de förtjusande kvällsblaskorna, dessa under av stil och kvalitet.

Dagens fråga på Aftondjävulen var, hör och häpna: vem tycker du ska få årets Nobelpris i litteratur? Flest röster hade Bob Dylan. Ursäkta mig. Bob Dylan? Senast jag kollade stod han på en urindoftande bakgata i Amerika med en skranglig gitarr på magen och sjöng någon form av politisk dänga. Han satt alltså inte i en rökinpyrd liten skrivarstuga på landet och lät fingrarna dansa svårmodigt över skrivmaskinstangenterna i takt med att solen gick ned bortom grantopparna. Här på redaktionen anser vi att man faktiskt får göra sitt val. Antingen är man trubadur, författare, rörmokare, delfinskötare, inbrottstjuv och så vidare. Det är alltså antingen eller som gäller, inte både och.