Ungdomar är jävligt efterblivna. Undertecknad satt i godan ro en solig hösteftermiddag på en buss någonstans i den kungliga huvudstaden. Bakom sitter en ungdom med hippt och modernt (dvs fullständigt obegripligt) språkbruk. Han försöker genomföra ett alldeles "livsnödvändigt" mobilsamtal men har uppenbarligen grava problem med att förstå/acceptera att personen i andra änden verkar ha dålig täckning. Killen inleder samtalet med "hör du hur hes jag låter mannen?"....tystnad..."jo men lyssna mannen, du känner inte igen min röst, den är helt keff mannen"..."hallå?"..."hallå hör du mig mannen?". Samtalet bryts uppenbarligen men den här gossen ger inte upp så lätt. Han ringer upp, får tydligen ett svar och sedan inleds den värsta upprepningsorgien jag varit med om sedan jag som liten flickspoling satt och försökte lära mig förslagsvis ettans multiplikationstabell (okej, jag var inte dum i huvudet, jag insåg förmodligen ganska snabbt att ja, kan du räkna till tio så kan du det här. För en mer korrekt jämförelse, tänk er en totalsenil på dödens rand försöka lära sig samma sak). Samtalet börjar såhär: "jag har fett svårt att andas mannen". Täckningen har helt uppenbart inte förbättrats under de 10 senaste sekunderna, varför samtalet fortsätter såhär: "jag har fett svårt att andas mannen", "jag har fett svårt att andas mannen", "jag har fett svårt att andas mannen", "jag har fett svårt att andas mannen". Lång tystnad. Samtalet har brutits. Vår huvudperson är envis och ringer upp igen, "jag har fett svårt att andas mannen". Hela tiden i exakt samma tonläge. Känner nästan ett behov av att vända mig om och kolla så att det är en människa och inte en LP-skiva med hack djupa som Bajkalsjön som sitter bakom mig. Motstår dock denna ingivelse och drar en lättnadens suck när ynglingen slutligen ger upp sin klagosång och istället säger, med ett helt nytt tonläge och utan kidzens förortsslang: "okej, när slutar du skolan idag? kommer du hem då? okej puss". Ungefär där uppstod en miljard frågetecken i mitt huvud, vilka jag dock väljer att inte närma mig här och nu. Det jag dock vill ta upp till diskussion är följande scenario: ponera att du har fett svårt att andas, skulle du då inte förslagsvis ta en paus i ditt evinnerliga tjatande i telefonen för att åtminstone försöka ta ett andetag?
PS. Jag vill lägga in en protest till ovanstående påstående angående att den här individens språk skulle vara hippt och modernt. Vid närmare eftertanke känns det mer 1998. Dagens språkbruk bland unga är mer vårdat, avancerat och tillbakablickande. Influerat av Horace, Horatius och högskoleprovet. Har hört många av ungarna i centrum slänga sig med det antika "episkt". Autentiskt exempel: "fan vilket episkt schema jag har". Vilket i grund och botten innebär att schemat i fråga är skrivet på vers.
(En parentes. På tal om de gamla grekerna. Är ordet keff en förkortning av "keftedes"? Och om så är fallet, vad är det för fel på keftedes?)
6 kommentarer:
Keftedes hade nog fett svårt att andas.
keftedes är en svordom i samma klass som kuk och fitta, det är inget fel på dem. de är till och med ganska trevliga ting men med en ack så stark och provocerande kraft
Ett enastående exempel på hur man kan vandra från förortskadade ungar, via antikens grekland, för att sedan hitta ut i snabbmatens land. Brought to you by förortkidsens farsor. Briljant! Hur friar man till räven?
jag undrar om det här innebär att den hippa/jobbiga människan på bussy hade ett förhållande med "mannen" med den dåliga mottagningen i andra änden. och om dessa två bodde ihop? /tacksam för svar
det där var två av de frågetecken jag valde att ej gå in på i detalj i detta inlägg
för övrigt, pelle, så friar man enklast till räven genom runskrift, grottmålningar eller hieroglyfer
Skicka en kommentar