Saker att gilla: öl, vin, sprit på en solig äng/gräsplätt/var som helst utomhus med en saftig köttabit på grillen och ett gäng goa bibliotekarier omkring sig.
(gillar även pakistanska utbytesstudenter som spelar ett parti hederlig cricket och blir hysteriskt lyckliga var sjunde timme när nåt av lagen tar en poäng)
Saker att ogilla i sammanhanget: här skulle man kunna tro att det är myggen som lägger sordin på stämningen, men då har man fel, för det värsta är faktiskt följande:
Nån jävel i gänget bredvid ska alltid (det slår aldrig nånsin fel) slita upp en gura och utnämna sig själv till master of entertainment (utan att nån egentligen bett mänskan om den här tjänsten/otjänsten). Och så börjas det. Varenda gitarrplinkade fåne i det här landet har klonat sin repertoar från nån urtrubadur (som för övrigt ska ha spö) som någon gång, troligtvis på åttiotalet, bestämde sig för att mysa ut sitt budskap till intet ont anande stackars öldrickande semesterfirare. Det är alltid samma låtar, och den finurliga gitarristen ska få alla att gunga i takt fast de verkligen inte alls har lust, och ingen låt får heller vara precis så som den ska, utan trubadurjäveln ska lägga sin egen lite konstnärliga twist på den, så när han uppmanar folk att sjunga med kan de i vilket fall som helst inte göra det eftersom ord som ska sjungas kort draaaaaas ut på på de mest ologiska sätt. And don´t even get me started on när han ska sjunga Björn Rosentröm (!!!???) och därmed helt plötsligt byter dialekt till göteborgska. man ba mmmm fyndigt.
Det är heller inte sällan man helt felaktigt anklagar gänget bredvid för att förpesta sommarkvällen när de egentligen är helt oskyldiga, eftersom krakarna inte ens känner trubadursvinet, utan han har "helt sonika" (för att knyta an till Ugglas visa om fenomenet) slagit sig ner vid deras grupp som en ovälkommen cancersvulst. Man får anta att han gör det i hopp om att få ligg eller vänner, där det förra till allas fasa också ofast sker. Helt obegripligt.
Jag vill därför ägna the hate i det här inlägget till de tjejer som tycker det är "hett" när en kille i fula jeans för sjuttioandra gången den kvällen på sin gitarr slår takten till "kung av sand", "wonderwall" eller, och det här höjer det bisarra till en helt ny nivå, ovan nämnda visa av Magnus Uggla. Alltså ok den heter "trubaduren", men om du läser texten i ditt medhavda nothäfte kanske det kan gå upp ett ljus? Inte? Nej men det är klart, du är ju helt utvecklingsstörd så hur skulle du kunna förstå? Ja iallafall, det är kanske inte trubadurfåntratten i sig man ska hata, utan de brudar som ligger med honom i det daggvåta gräset framåt morgontimmarna, eftersom om de inte uppmuntrat honom hade den här terrorn för länge sedan varit ett minne blott. Så länge monstrena får fitta kommer de fortsätta, liksom.
Och skulle det finnas ännu en nivå här att ta med i beräkningen: nämligen att dessa brudar ligger med gittarmongot för att han helt enkelt ska hålla sin kefft en stund, så får man i så fall räkna den taktiken som fail.
tisdag 25 maj 2010
Grabben med G
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
vad händer om trubaduren är en kvinna? får hon också ligga då?
tack för detta. det verkar helt tabu att inte gilla gitarrmongona, fast alla i själ och hjärta egentligen gör det.
Räven: det händer ju inte, kvinnor vet bättre!
och för övrigt får kvinnor ALLTID ligga, det spelar ingen större roll vad de gör.
Trubadurer är per definition aldrig kvinnor. Däremot finns det tjejjor som glatt uppmuntrar trubadurerna med flörtiga ögonkast och falsksång. (Eftersom de så gott som alltid saknar all form av musikalitet men ändå tycker att det är mysigt på något märkligt vis.)
Jag ställer mig helt bakom detta hat.
hahaha fantastiskt! äntligen någon som tar upp detta viktiga ämne.
Vi måste ena oss mot galenskapen som breder ut sig!!
Jamen jag älskar ju trubadurerna! Då slipper man försöka låtsas vara intresserad av någon fylltratts liv och vedermödor och kan istället klämma i med lite klassisk allsångsmusik.
hatar hatar HATAR gitarrkillarna!!! Anledningarna att vilja spöa dem är alltför många för att utveckla här, men listan börjar såhär:
1. wonderwall
Och det mest frustrerande av allt är oförståelsen man möts av när man förklarar sitt förakt: "Men vadå, det är ju jättehärligt? så kan man sitta och sjunga tillsammans" gärna följ av en blick fylld av medlidande. Sjunga tillsammans, du menar att det är härligt att SJUNGA tillsammans...??????
Skicka en kommentar