Låt mig få sitta på min körsbärsgren

Det är någonting väldigt otäckt med människor som är sådär hurtigt dansbandsglada hela tiden. Man ba men vad är det som är så förbannat jävla fantastiskt hela jävla tiden?

Jag vill helst inte ens tänka tanken att dessa människor har hittat typ meningen med livet, och att det är därför de är överlyckliga trots dåliga permanenter och omdöme. Jag föredrar slutsatsen att de är för dumma för att fatta bättre.

Men sen slår det mig att det ena inte behöver utesluta det andra.

*flyttar till Värmland och köper ful tegelvilla och springer runt i raffset*