Det är någonting väldigt otäckt med människor som är sådär hurtigt dansbandsglada hela tiden. Man ba men vad är det som är så förbannat jävla fantastiskt hela jävla tiden?
Jag vill helst inte ens tänka tanken att dessa människor har hittat typ meningen med livet, och att det är därför de är överlyckliga trots dåliga permanenter och omdöme. Jag föredrar slutsatsen att de är för dumma för att fatta bättre.
Men sen slår det mig att det ena inte behöver utesluta det andra.
*flyttar till Värmland och köper ful tegelvilla och springer runt i raffset*
söndag 9 maj 2010
Låt mig få sitta på min körsbärsgren
Etiketter:
dans och glädje,
efterblivenhet,
japanska yrkesmördare,
meningen med livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
nice legs
jag är upprörd.
snälla läs min blogg på http://varforarduful.blogspot.com
jag ser hög potential i den bloggen. om dene hade funnits.
Skicka en kommentar